En tur på Dalslands kanal och man befinner sig i hjärtat av Sveriges sjörikaste landskap. Kanalen är ett 254 kilometer långt system som under åren förvandlats från nödvändig transportled för sågat virke och järnmalm till välbesökt upplevelseväg. Stora och små sjöar binds ihop av en mil grävd eller sprängd kanal och bjuder på vackra naturmiljöer. Kanalen byggdes av Nils Ericson mellan åren 1865-1868. 2018 firade kanalen 150 år.

Dalslands Kanaltrafik AB trafikerar Dalslands Kanal mellan Håverud och Bengtsfors eller omvänt med båtarna M/S Storholmen och M/S Dalslandia. 

På sträckan passeras 16 spännande slussar med en nivåskillnad på 41 meter. De romantiska brukssamhällena med sina slusstationer och herrgårdar vi passerar knyts samman av vackra sjöar med orörd natur och rikt fågel- och djurliv.

Vattenkraften i forsarna, och skogen var värdefull så i slutet på sextonhundratalet fanns flera järnbruk i drift. Vid Upperud och Åmål skedde in- och utskeppningen av järnmalmen och det färdiga järnet. Man använde sjötransporter så långt det gick men omlastningar mellan sjöarna var arbetskrävande. De besvärligaste sträckorna gick från Upperud upp till Laxsjön.

Brukens transportproblem gjorde att krav på en kanalisering blev allt starkare. Vid flera tillfällen motionerade riksdagsmän från trakten om att staten skulle ställa upp med lån och bidrag till ett kanalbygge, men då man inte var överens om vilket förslag till kanalsträckning som skulle vara bäst, ville inte riksdagen ställa upp med pengar.

I augusti 1862 lämnade landshövdingen i Älvsborgs län, greve Erik Josias Sparre, in en skrivelse och ansökan om statsbidrag till en kanal mellan Hattefura hamn och Stora Le, jämte en 2350 fot lång järnväg vid Håverud. År 1863 beviljade riksdagen ett statsbidrag på en miljon rikdsaler (rdr), varav 800.000 rdr som lån. Detta 100 år efter det att frågan om en kanal första gången varit uppe till förslag.

Dalslands kanalaktiebolag bildades 1864, med greve Sparre och grosshandlaren Carl Fredrik Waern som drivande krafter att säkra de 200.000 rdr som skulle tecknas som säkerhet. Waern vidtalade översten friherre Nils Ericson, som lät sig övertalas trots hög ålder, med villkor att planen för kanalen skulle ändras och att han inte själv behövde leda själva arbetet. Nils Ericson föreslog bland annat en akvedukt med slussar vid Håverud i stället för en järnväg. Kontrakt om kanalens byggande upprättades 31 december 1864, Nils Ericsons oäkta son Werner Ericson utsågs till arbetsledare. Nils Ericson beräknade arbetet till 2-3 år och skulle vara färdigt enligt kontrakt till 1868 års utgång till en summa av 1.365.000 rdr.

Kanalen invigdes av konungen Karl XV med stora festligheter den 18 – 20 september 1868, och konungen hade sin familj med sig; Drottning Lovisa, prinsessan Lovisa och hennes trolovade kronprins Fredrik af Danmark.

1902 var lånet som beviljats 1863 slutbetalt.

Trafiken minskade 1894 då järnvägsrälsen kommit på plats: Lelångbanan från Uddevalla till Bengtsfors invigdes och DVVJ-banan invigdes 1928. Dalslands Kanalaktiebolag försökte möta konkurrensen från järnvägen, med förmånliga kontrakt. På så sätt knöts företag till kanalen på lång tid. Långa släp av buntad pappersved, så kallade ”mosor”, som drogs bakom båtarna, bidrog till uppsvinget och ända fram till 1950-talet var denna trafik så stor att bolaget gick med vinst.

Från 1966 består trafiken på kanalen främst av turisttrafik, med passagerarbåtar och privatbåtar. Idag använder tusentals fritidsbåtar kanalen varje sommar och kanalen är en omtyckt upplevelse.

Mer information om Dalslands Kanal finns på Dalslands Kanals hemsida.